Italian Early Renaissance Painter, ca.1457-1504 Son of Filippo Lippi. He was a painter of altarpieces, cassone panels and frescoes and also an exceptional draughtsman. His success lay in his ability to absorb, without slavishly following, the most popular trends in contemporary painting. He worked in Florence and Rome at a time when patrons were beginning to intermingle personal, religious, social and political ideals in their ambitions for palaces and chapels: with the support of wealthy and erudite patrons, such as Lorenzo de' Medici and Filippo Strozzi, he won important civic and private commissions.  Related Paintings of LIPPI, Filippino :. | Adoration of the Child (detail) ga | Disputation with Simon Magus and Crucifixion of Peter sf | Madonna with Child, St Anthony of Padua and a Friar (detail) sg | The Marriage of St Catherine (detail) sg | The Coronation of the Virgin (detail sg |
Related Artists:
Chandler Winthrop
American Colonial Era Painter, 1747-1790 American painter. He was one of ten children of William Chandler, a farmer, and Jemima Bradbury Chandler of Woodstock, CT. After the death of his father in 1754 and on reaching the age for apprenticeship, Chandler pursued a career as a portrait and ornamental painter. While there is no proof of his presence in Boston, the History of Woodstock (1862) states that he studied portrait painting there. He may also have had the opportunity to view works by the major artist of the city, John Singleton Copley, as well as those of his lesser-known contemporaries, William L. Johnston and Joseph Badger. In the course of his career, Chandler worked in such diverse trades as gilding, carving and illustrating, as well as portraiture, landscape and house painting, suggesting that he received some instruction as an artisan-painter.
Henry Inman
American Painter, 1801-1846,was an American portrait, genre, and landscape painter.He was born at Utica, N. Y., October 20, 1801, and was for seven years an apprentice pupil of John Wesley Jarvis in New York City. He was the first vice president of the National Academy of Design. He excelled in portrait painting, but was less careful in genre pictures. Among his landscapes are "Rydal Falls, England," "October Afternoon," and "Ruins of Brambletye." His genre subjects include "Rip Van Winkle," "The News Boy," and "Boyhood of Washington;" his portraits, those of Henry Rutgers and Fitz-Greene Halleck in the New York Historical Society, of Bishop White, Chief Justices Marshall and Nelson, Jacob Barker, William Wirt, Audubon, DeWitt Clinton, Martin Van Buren, and William H. Seward.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.